Minnen
Allt du gjorde mot mig, dina ord, dina slag, otrohet, ja allt.. Det sitter inristat i mitt minne, som stillbilder på min näthinna, det får mig att tvivla - att undra om kärlek verkligen finns. För hur kan man göra så som du gjorde? Mot någon man påstår sig älska..
Du tryckte ner mig, fick mig att tro att jag inte dög till något alls. Trots allt så lämnade jag aldrig din sida, gick emot alla som sa att jag borde dra. Jag blev något jag aldrig trodde, jag hatade den jag va.
Jag är så rädd för att bli den tjejen igen, för kärleken är verkligen blind.
Förlåt om jag inte vågar "satsa" fullt ut eller om jag är konstig, det beror inte på dig. Utan bara på det som hänt innan. Jag försöker glömma, men det är så otroligt svårt!
Nej nu ska jag sova, jobb imorn. / Sandy
Kommentarer
Postat av: Eme
Jag förstår dig. Vi känner inte varann men jag vill verkligen finnas för dig om du vill prata.
Postat av: Sandra
Tack, det betyder verkligen att det finns ngn som kan förstå! Har lagt till din msn, så vi kan ju prata där?
Trackback
