MissInsanity

Hur förklarar man..?

Jag har inte orkat - inte varit mig själv på sålänge.. I mitt huvud ville jag verkligen att det skulle vara vi, medans hjärtat skriker efter ngt annat, ngt mer. Efter ngn som inte klankar ner på mig varje dag, kollar min telefon 24/7, ifrågasätter mig när jag umgås med mina vänner och inte tillåter mig att vara ngn annan stanns än just med honom. Allt detta har gjort mig så liten, jag har bara tagit all din skit.. Du har fått mig att bli allt det jag så innerligt hatar, men nu är det slut på det! Kan inte tolerera att ngn tar till våld, inte mot mig, inte när allt jag vill är att få gå - komma bort från dig.

I efterhand blir allt så glasklart - jag som är en så glad person har inte ärligt skrattat på ungefär 3 månader.. 3 månader med honom knäckte mig gradvis mer och mer. Så när jag nu sitter med mina vänner och skrattar sådär innerligt som vi alltid gjorde förr, så känns det så konstigt.. Så sjukt, får jag vara glad? Kan inte beskriva hur mycket jag älskar känslan av att bara sitta hemma hos Linda och dö av skratt åt ngt som förmodligen ingen annan tycker är kul :)